opa!

igår var jag på en tillställning och kände mig gammal trots att jag var bland de yngsta i lokalen. inte gammal i förhållande till livet, gammal i förhållande till mig själv. jag sa många gånger under kvällen "ja det var ju 10 år sen" och kom faktiskt ihåg hur det kändes, vad jag tänkte och hur saker doftade. jag var 16 år och det doftade dior's fahrenheit och tzatsiki.

det var min high school sweetheart som tagit dubbel examina från juristlinjen och konstfack och nu skulle det firas med buller och bång. jag inhadlade en kopia av eric ericssons "så fungerar samhället" och gick dit. erik, som gårdagens huvudperson heter, och jag var tillsammans ca 2 månader i gymnasiet och det var fantastiskt. bara faktumet att han var två år äldre än mig var häpnadsväckande i sig. jag var väldigt imponerad av honom, det är jag fortfarande men kanske inte som ett fan till en idol, mer för att han är en härlig människa. hur som helst, han spelade flera instrument, han tecknade som en gud, han köpte skjortor och sydde om dem som han ville ha dem, han var samhällsengagerad och visste rätt från fel. jag var 16 år, trallade jazz på rytmus och hade min första pokjvän. två månader idag kan kännas som en kort romans, för mig där och då var det allt.

igår fick jag också återse eriks mamma som kom ihåg när jag storögt var hemma hos dem på brännkyrkagatan och åt grekisk mat och tittade på "zorba", det tillhörde liksom kulturallmänbildningen. jag kom närmast från adolf fredriks musikskola där vi förvisso sjöng klassiska verk men kultur av dessa mått hade jag aldrig varit i närkontakt med. det var två lyckliga månader av finkulturinjektion och stolta kyssar i korridorerna, följt av en hjärtekrossad vårtermin när eländet gjorde slut med mig.

så kan det gå, 10 år har gått och igår fick jag till och med en styrdans av mitt ex på hans examensfest. gammal groll är nergrävt, återföreningen med den ömma modern har skett, jag tror vi alla är redo att gå vidare. men jag kommer alltid vara erik evigt tacksam för att jag lugnt kan nicka i samförstånd så fort jag hör talas om "zorba".

jaså den, ja, jo, den har man ju sett.