jag har börjat glömma bort vilken dag det är. jag vet inte hur jag ska tolka det, det är vanligtvis ett fenomen som brukar uppenbara sig när jag haft semester så pass länge att jag till och med börjat koppla av. jag har inte semester just nu, jag har allt annat än semester. däremot längtar jag mer än någonsin efter just semester, inte nödvändigtvis den sysslolösa delen men miljöombytet är för mig just nu vad en godisaffär är för en diabetiker - omöjligt och ofanntligt lockande. mina tio fingrar räcker inte till för att räkna alla mina vänner som har flytt landet för tillfället. jag gör vad jag kan för att framkalla enorfiner här hemma sniffandes på solkräm, lyssnades på buena vista social club och runtsvassande i flip-flops. vid varje liten solglimt åker solglasögonen på, vid varje liten invit dricks det kontinentala glas vin mitt i veckan. jag pratar med vänner i metropolerna malmö och göteborg, åh, den som ändå fick åka till göteborg!
så blir det, man är ensamstående småhundsmatte och plötsligt känns sveriges näst största stad som ett utopiskt äventyr.
om mina vänner i new york hörde mig nu. bananas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar