jag funderar på bröllop.
nej, inte för egen del, bara gud vet om det nånsin kommer att bli av, nej jag tänker på the bröllop, alltså bröllopet, singularis bestämd form, daniel och viktoria.
jag tycker inte att det är så spännande. nedräkningen har varit i full gång länge, folk lägger ut annonser på blocket om lägenheter att hyra för ockerpriser, stan ska spärras av och allt annat blir sekundärt. men jag bryr mig inte. jag tittar inte på programmen, jag snaskar inte loss i artiklarna och eftersom jag i övrigt inte är helt ointresserad av skvaller och flärd var jag tvungen att fråga mig själv - varför inte?
det känns inte på riktigt.
ända sen jag såg de där psykopatleendena i en obekväm soffa nånstans på slottet förra året på tv så har jag bara tyckt synd om hela spektaklet så fort det kommer på tal. alltså jag tror att dom är kära, eller jag hoppas ju det, men jag tycker det är så kopiöst tråkigt att hela grejen saknar all form av självdistans och mänskliga känslor. nu ska vi le - utför! nu ska vi säga att det här känns underbart - utför! inte en liten försynt strykning på en kind, inget nyförälskat fniss, inget litet nyp i rumpan, stackare! då ser jag så oändligt mycket mer fram emot lillasysters bröllop. dom stod iallafall och betedde sig lite som tonåringar när dom annonserade förlovningen. dom rörde vid varann och nu och då tittade dom till och med på varann. heja madde, friskt humör, ge oss lite kärlek känns i magen!
dagens slutsats blir så, när det inte är på riktigt, när man inte bryr sig så det märks så blir jag väldigt ointresserad. det gäller förövrigt servitriser, butikspersonal och läkare också.
säg vad du menar eller knip näbb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar