jag läser i tidningen "modern psykologi" (som är en blek kopia av "psycology now") att det är dopaminet som gör att den där snabba googlingen efter något meningslöst lätt blir flera timmars sökande framför datorn. det är vårt belöningshormon som även slår till när vi äter eller tillfredsställer något av våra andra basala behov, inget nämnt, inget glömt. vi mår helt enkelt bra av det, vi identifierar vårt byte och ger inte upp förrän vi har golvat det och tuggat i oss det vi vill ha. vi knarkar alltså the world wide web på samma sätt som en god middag och gott sällskap en lördagkväll - belöning belöning belöning. facebook, bloggar och information, allt är jakten på någon liten uppdatering som möjligtvis handlar om mig. skriv om mig, bekräfta mig, berör mig och i bästa fall - rör vid mig!
det är med andra ord det jag måste börja göra här. jag måste angå folk. men för att inte bli en av alla andra namedropsbloggare ("jag såg den på stan idag, jag åt lunch med ditt och datt och dutt") så vill jag trigga nån annan nerv. det måste helt enkelt in lite clifhangers i mina inlägg. jag ska bli självaste stieg larsson of the blog-world, den karln har ju för fasen en clifhanger i slutet på varje sida. nånting är det iallafall som gör att man vänder blad och inte vill jag minnas att det var storyn i sig. så nu ska det bli spännande här minsann. lite mer schulman och lulliga rubriker som avslöjas i texten (jag säger detta med all kärlek, jag älskar alex blogg).
jag börjar redan nu. senare ikväll kommer det här på bloggen dras tydliga paraleller mellan mitt privatliv och framgångsrik marknadsföring...
den som inte har händerna för ansiktet av spänning nu hänvisar jag hädanefter till psoriasis.se eller liknande dopaminsprängd site.
på återseende, säger hon och ler i mjugg för sig själv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar