jag fick nyligen veta att jag sagt följande till en vän "jag kan inte skilja på dröm och verklighet". jag hade i efterhand inget minne av att jag uttalat mig på det sättet, men det kanske säger en hel del om repliken i sig. jag har hur som helst väldigt lätt för att gå in i en drömvärld som för mig ter sig väldigt verklig. för mig kallas det inspiration, när konstnären verkligen har lyckats ta mig med till den plats de målat upp. just nu är det som bekant keep company som målat vardagen vacker i mitt huvud.
jag har hamnat i värld där jag gått på beyond retro två dagar i rad och kommit hem med stickad kjol, atikvariat-klänning och negligé. hela tiden snurrar melodierna i huvudet som påminner om en konlonialtillvaro på 40-talet nånstans i världen där man bär cocktailglas och röker med munstycke. jag funderar på vad jag, hon, keep company-kvinnan jobbar med. eventuellt i butik som håller med cigarrer eller på galleri där hon mest går runt och frasar med stumpbyxorna som har söm baktill. alternativt är hon bara smått uttråkad diplomathustru som drömmer sig bort till en värld där någon förstår hennes poesi som hon skriver mellan sömntabletterna och konjaken när hon inte kan sova på nätterna. hon bär byxor med bred linning och pärlhalsband. melakolin gör hennes ögon stora och exceptionellt vackra.
skivan må bara vara ca 30 minuter men min verklighet pågår 24-7. välkomna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar