redan de första trevande försöken till ord som kom ur din mun fick stående ovationer och uppmuntran. de första kråksparkarna till bokstäver likaså. snabbt är pratet och skiften något vi tar för givet men det räcker inte att behärska språket, man måste använda det också. kommunikationen driver oss. viljan att göra sig förstådd, att påverka, ifrågasätta, uttrycka och förmedla. morse, röksignaler eller kroppsspråket, vi vill nå ut med det vi har inom oss. hur frustrerande det är att bli berövad den förmågan kan väl inte bättre beskrivas än när den förlamade mannen i "fjärilen i glaskupan" följer matchen på tv och sköterskan på sjukhuset nonchalant stänger av mitt i en målchans. inre kris.
kommunikation är också bäst i form av en dialog. call and respons, serve och smash. därav förklarar jag död för allt typ av mässande, av en präst i predikan eller ett företag genom en stortavla. budskapet hänger där i luften med en massa frågor som man inte får svar på. jaha, så sa vår herre, men vad hände sen då? då tycker jag katolikerna har hittat nånting bättre, bikten lyssnar, svarar och förlåter - allt man kom dit för in the first place, få svart på vitt att det är okej att vara människa. det finns också textboksexempel på hur fel det kan bli när kommunikationen uteslutits. när dialogen bytts ut mot vapen, fördommar eller i värsta fall, tystnaden. monolog blir heller aldrig särkskillt bra i slutändan, ett land, en familj, ett företag mår alltid lite bättre när alla får komma till tals.
imorgon ska jag till forsbergs och prata med copyeleverna om kommunikation. det är väl ungefär som att, jag citerar annika lantz, fråga en inbrottstjuv om privatekonomi. men jag ska påminna mig själv att bjuda in till dialog, jag försöker att alltid säga det jag menar och mena vad jag säger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar