har pratat matblogg idag på längden och tvären. nu är vi live, nu är det allvar. nu kan man börja ställa sig frågan vad sverige egentligen är för matland.
efter att ha följt "landet brunsås" som gjorde en allmän analys av vad vi ställer på vårt middagsbord drog jag vissa slutsatser. man kan lugnt konstatera att svenskar är omåttligt intresserade och imponerade av i stort sätt alla andra matkulturer än vår egen. receptsiternas topp 10-sökningar talar sitt tydliga språk: tacopaj tacopaj tacopaj. på lite högre nivå frågar vi oss vad som är senaste skriket i london, vad kokar i paris och vad händer i new york? hur skulle det vara att skapa våra egna trender, eller bättre upp, skita i det här med trender över huvudtaget?
nu är det svansar och kinder och gudsförglömda djurdelar på menyerna i storstäderna och vi slänger filéerna till katten. men om ett halvår, så fort trenden når mat-tina nivå så är det ingen som vill ta i trynena längre. vad är det för klövar vi ska sätta i oss då?
varför är det ingen som vågar spela på vinnande häst, servera mat, rakt upp och ner, ät och va tyst?! jag har på senare tid mött några exempel i de södra delarna av sverige och på andra sidan öresund, kom uppåt rockholm och smittas innan jag emigrerar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar