ser en kille på tunnelbanan sitta och plugga. jag känner igen scenen, det är så långt läxläsningen sträckte sig ibland, skumma igenom det på väg till skolan. problemet är hur man i sverige hanterar de som inte gjort läxan. fy, ajabaja, man måste göra läxan. resultatet: oooh I'm soo scared. lär ungarna att argumentera för sin sak istället!
"nej, jag gjorde inte läxan, jag tycker karl den what ever i ordningen är sjukt mycket mindre intressant än att titta på the shield som handlar om korrupta poliser i LA, det lär mig mer om livet, samhället och engelska dessutom".
i usa har man debate på schemat, och vad tror du egentligen man har mest nytta av i livet, att redogöra för slag hit och krig dit för 200 år sen eller kunna prata för sin sak? slipade säljare är det som efterfrågas mest på arbetsmarknaden, se till att retoriken sitter där den ska och du ska se att det går bra i livet. att kunna tala för sig kan kanske också vara nyttigt när man ska ha en relation, lösa en konflikt, snacka med sitt försäkringsbolag eller när man fått en p-bot?
vad vet jag, känns som nåt man kan ha nytta av? då kanske det inte spelar så stor roll vem man är, var man kommer ifrån eller vad man har för mål. att vara en snackepåse kan ta dig långt. ibland hela vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar