kroniskt morgonpigg

när man vaknar av solen och sorlet på gatan utanför går det fint att vakna klockan 06.00. jag tassar upp, hunden öppnar ena ögat, ligger kvar. jag har alltid varit morgonpigg, jag tänker bäst på morgonen, får mest gjort. jag vaknar och är hungrig och vill helst upp, ut, iväg på en gång. snooza och somna om är för mig helt okända begrepp.

när jag var liten och mina kusiner kom och hälsade på ute på vårt landställe var det en plåga. dom ville ju sova ända till 09.00 ibland! då hade jag redan badat, plockat hallon till frukost, hämtat tidningen åt pappa och tittat på klockan 52 gånger. när jag tyckte att det går alldeles för långt satte jag på mig träskorna och gick demostrativt fram och tillbaka på trädäcket utanför gästhuset. till slut rörde det sig i gardinerna och tittade förvånad in. nej men, har ni vaknat?

morning!