kph

köpenhamn. åh köpenhamn! denna underbara lilla kullerstensby med obegripligt språk och bristande service. jag älskar den här stan och jag förstår carolina, gammal kompis från forsbergs, när vi ses och hon säger att hon trivs. det handlar om dom små sakerna. dom små sakerna som inte är så noga där. vi går in på en liten bar och jag märker att i sort sätt alla röker. men, har inte förbudet satt sina klor i den här stan med? jo, säger carolina, men det finns en liten klausul. åh, en klausul! när de som införde förbudet satt i styrelserummet och insåg att det betydde att även de var tvugna att sluta röka på sina möten infördes snabbt en klausul. lokaler under 30 kvadrat - varsågod å rök! när man känner till denna lilla undantagsregel förstår man också varför det finns många små men naggande goda barer i den där stan. så danskt, så härligt. föreståndarinnan sitter själv bakom disken med en bok och bolmar när vi kommer in. valet är ganska enkelt, stor eller liten tuborg? en typ 10-årig kille sitter bredvid henne bakom disken och spelar backammon med en av stammisarna. hans motspelare blev plötsligt lite hungrig och får ett kokt ägg med senap on the side till ölen. ja, varför inte? hela lokalen andas (absolut inte bokstavligt talat) av gammalt ölcafé med något som liknar en heltäckningsmatta på väggarna. foggen ligger tät och det är obeskrivligt trevligt att sitta i en sån miljö igen. eller är det kanske klausulen som gör det?

kvällen fortsätter med en utomordentlig middag i köpenhamns meatpacking district som inte är ett påhittat konceptnamn av nån designbyrå med mindrevärdeskomplex. det här är kodbyen - köttbyn och vi har hamnat på paté paté. det är champagne, det är ceviche på slätvar, crostini med bondbönor och pecorino, det är kökschefens egen bresaola. en har hängt i vinkylen i tre veckor och smakar som i saluhallen i barca. när jag börjat dra små suckar av mättnad kommer paraden, nån okänd del av oxmagen som är mör och perfekt grillad, till det picklad rödlök med härlig sötma och örtvinigrette. när det föreslås en liten dessert säger magen instinktivt att det snart får vara slut på överdådet men in kommer ändå citronsorbet och chokladmoussetårta. magen kapitulerar, jag sörplar sorbet och smuttar på tårtan, nu är det slut, tack och adjö.

nio timmar i köpenhamn och jag inför genast en klausul för mig själv, åk till köpenhamn lite oftare. eller nej, mycket oftare.