det har hänt nåt med svante sen vi mötte ranelid på berget. han kan numer ligga långa stunder lite nonchalant mitt på golvet med en sparris i munnen som om det var fjäderpennan i väntan på den perfekta formuleringen. om det fortgår måste jag ta ner honom på jorden och berätta att han är född i en arbetarfamilj, inget författarhem.
gud hjälpe honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar