gamla spöken och nya rymningsförsök

åter på kontoret och catchar upp med allt möjligt skräp som fallit emellan penicilinkurer och annat tjafs. läser ikapp bloggen som jag egentligen försöker undvika och inser att jag och författaren varit på samma event för några veckor sen utan att vi sett varann. jag såg iallafall inte honom. illamåendet slår till som morfindosen på akuten, tur att jag kanske flyttar från riket snart, såhär kan man ju inte ha det. i lördags tog jag ett fem timmar långt engelskatest som en del i min ansökan att lämna landet. det märks att det typ står fritids på min meritlista, jag tyckte det var sjukt jobbigt att koncentrera mig så länge. men vad gör man inte för att emigrera, jag åkte till hallonbergen, bara en sån sak.

jag har sagt det förr och säger det igen, de platser i stockholm som inte är minerad mark blir färre och färre. dags att dra igen.

Treeeeeendigt värre

Trendseminarium. Titeln är det svenska matarvet och rubrikerna är handmade, granny chic, canning pickling and preserving. Vänta nu, var det det SVENSKA matarvet som var titeln. Trött. Och när ska folk som pratar på en scen och har en powerpoint bredvid sig sluta säga EXAKT samma sak som de visar på bilden, har man TÄNKT på att addera nånting med sina bilder.

Ja jag är gnällig, men det är inte första gången jag befinner mig på en sån här sittning och jag trycker att man får gnälla om man känner att man skulle ha gjort det bättre själv.

Och det skulle jag.

bland gratisvin och smörknivar

jag får ett mail som bekräftar att uttdelningen av gulddraken fortfarande kommer att hållas på palatset på riddarholmen trots konkursansökan. bra så långt. tillställningen i sig, rätt lam. men det blir ju så när restaurangfolket ska ta emot hyllningar kl 17 på en torsdag och de står med dunjackan på (pontus fritiof) för att snabbt som fan slänga sig i en taxi och dra tillbaks till mis en place'en. vad har hänt med krögarna nuförtiden, finns det inga divalater? har de inte nåt litet jon som ska stå och slava i service, vad hände med dem som lagom salongs drev runt i matsalen med ett glas vin och var trevlig, eller nåt, mot gästerna? jag efterlyser tidens nya diana ross av restaurangbranschen, fram med lite volymiösa frisyrer och bitchiga kommentarer, please!

nåväl. det var prisutdelning, det var snittar, det var vin. sponsvin kan vi lägga till, jag gjorde misstaget att fråga sponsvinkvinnan vad det var för vitt i glasen. alltså jag undrade om det var en tokekad chardonnay eller nåt krispigt, det var allt jag ville veta, no more, no less. istället fick jag ju självklart ett helt seminarium om frankrikes geografi "längst ner i loiredalen...". en kvart senare, inte säker på om hon var färdig eller inte men jag greppar ett glas och avlägsnar mig. så till utdelningen. olika representanter från dn's redaktion sprättar kuvert mer eller mindre framgångsrikt och behållningen kommer först när vanity fairs aa gill intar scenen och säger att han gillar svenskt bröd och att vi har smörknivar i trä "it makes me feel like a little troll". han är ljuvligt engelsk i tweedkostym och jag slås av en omättad saknad av serien the trip, åh, hur kunde den ta slut?

det hela är över rätt kvickt och jag smyger mig fram mot sponsvinet i tystnad, håller fram glaset i hopp om påfyllning utan tillhörande föredrag om ståltankar och jordmån. när jag för tredje gången går fram känner jag mig tvingad att lägga till en fråga som signalerar att jag har något annat intresse för vin än att det rusar. vet inte om det lurar nån men när jag fått hennes visitkost i handen känner jag att det är dags att dra tillbaka mina trupper med flaggan i topp.

kvällen avslutas lagom salongs i sängen med fortsättningen på scar tissue, anthony keidis biografi som jag för tillfället suger i mig likt han sög i sig kola på 80-talet. varje gång jag vänder blad tänker jag att jag måste googla än en gång om han verkligen lever fortfarande. herregud den karln har ju fullkomligt marinerat sin kropp i substanser och jag är inte ens halvvägs i boken.

där snackar vi diva med volymiös frisyr. typ.

Sambandscentralen, lördagar - stängt.

Mitt i. Mitt i januari och det mörkaste gråa, så långt bort från rock'n'roll och spontana promenader man kan komma. Nu är det inte mycket som sker spontant, det är för kallt för spontanitet, planerar man riktigt duktigt slipper man gå ut alls.

Jag är hemma. Jag är hemma och jag städar och drömmer om LA. Undrar vad alla andra gör på lördagar? Mig ringer dom inte till iallafall sa hon bittert. Men är man bitter får man inga kompisar, jag tar tag i disken istället. Att det kan vara så tyst när man bor mitt i stan, mitt i bruset. Men du får väl hitta på nånting, livet blir vad man gör det till, det vet du väl? Jo, jag vet. Men sambandscentralen för socialt umgänge orkade aldrig öppna idag. Telefonisten ville ha ledigt, ville bli underhållen utan att själv behöva scrolla och scrolla i telefonlistshelvetet. Undrar vad alla gör? Vad tänker dom på på lördagar? Ska jag laga nånting till kvällen, nånting gott? Nej, varför det, man ska ju inte ha det helt i sig som pappa brukar säga. Jag ska bara vara glad, glad att jag har det som jag har det, det är så många som skulle vilja ha det så ska du veta. Ja ja. Då kan dom ju ringa och berätta det.