Tanken att bara leva. Tänker ibland på Kristina från Dufvemålatiden, de flyttade för att de skulle kunna få mat på bordet, för att deras barn skulle överleva, inte för att det var ett steg i karriären eller för att det var själsligt utvecklande.
Känns som så många glömt bort varför de lever. Om de lever bara för att leva, är det nån poäng då? Man går upp varje dag för att bruka jorden så man kan gå upp nästa dag och göra samma sak. Och om det bara går runt? Om det aldrig blir nåt över som man kan tjäna nånting på och få det bättre, roligare, enklare, godare? Så har jag levt i perioder, bara hållt mig levande, bara gått upp ur sängen för att kunna vakna nästa morgon igen, ätit mat för att överleva till nästa dag. Men det är då man måste fråga sig, om jag överlever, om de behoven är överstökade, vad vill jag göra med livet som är kvar då? Det som är över när man lever. Vill jag hjälpa andra överleva? Vill jag skriva, måla,skulptera någonting som får människor att vilja överleva? Om det nu är så meningslöst detta, att man inte vet hur många år man får eller ens om det kommer ett nytt liv efter detta, då måste man väl göra det helt jävla extrodinary? Då måste man väl göra något mer än att överleva, för för vems skull gör man det? Blir Gud glad om vi håller oss vid liv? För vem går vi upp och brukar jorden om vi gör det bara för att vi ska orka bruka jorden imorrn? Om det går jämt ut? Plus minus noll. Vem tackar oss då för att vi inte bara lägger oss ner och dör och säger nu räcker det, nu har jag gjort det här, ätit rovor på hösten och ogräs på våren.
Men så finns det den helt andra änden sv skalan. Som har fått det här med extraordinary lite om bakfoten. Sm tror att perfektionism är vad som krävs för att komma till himlen.
Jag vill prova saker. Jag vill prova att vara rik jag vill prova att vara fattig. Jag vill prova att jobba 9-5 och jag vill prova frihet. Jag vill provs att vara tjock jag vill prova att vara smal. De flesta har provat klart redan vid 25-års åldern, har hittat nåt som funkar hyfsat och tycker att det räcker. Jag tror att jag kommer att prova hela livet. Det bästa med att prova är oftast att det går att prova nånting annat om det inte funkar. Jag vill prova att leva med en massa olika människor. Jag har redan provat att vara kär i både tjejer oc killar, det gick alldeles utmärkt. Jag har umgåtts på såväl öster- som Södermalm. Jag har provat att jobba 13 timmar om dagen och jag har provat noll aktivitet. Jag har provat att vara jättefull och jag har provat att vara jättebakis.
Vissa saker jag har provat vill jag inte prova igen. Och det behövs inte, det finns så jävla mycket kvar att prova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar