"Nobody misses those brothers"

Fira saker gör man bäst med ett glas skumpa eller en burgare. När vi hade fått nycklarna till vår nya lya valde vi det senare och det gjorde vi på Byron, kedja med bättre biff, fritsen där emot får bara en tvåa. Därefter började jakten på möblemang till de ekande rummen och maken till lycka när vi snubblar in i ett garage på Brick Lane där allehanda skrot har samlats. Med mycket vana loppis-ögon scannar vi av stället och hittar en ihopfällbar bänk för en billig penning och när vi betalat och gått ut ser vi ett utmärkt klaffbord som vi också slår till på. Så där står vi nu. På Brick Lane med två otympliga möbler en halvmil från lägenheten. Jävla puckon. Men för fem pund fixar garagegubben leverans, vi får också åka med. Efter en vissling kommer polaren och kör, hela rasket får plats och på vägen i bilen får vi höra rövarhistorier om våra nya kvarter från 60-talet. The Blind beggar, vår lokala pub var tillhåll för buset, tre maffiabröder härjade i krokarna och allt slutade med att nån sköt nån och hela björnligan dog i fängelset. Fem pund är billigt för ett uppslag till en hel kriminalare.

Efter kånk och stånk fick vi upp skiten för alla trappor och här pustar Sara ut i det som vi väljer att kalla salongen. Det här hände sig i onsdags.

Gårdagen spenderades med jobbsök hemma, därefter en bussfärd från Liverpool station ner till galleriet vid Oxford cirkus som tog 47 minuter och gav mig känningar av magsår. Vidare jobbsök sköttes därför på lokal med glas vin vid 14-rycket när värsta lunchruset var över, mycket trevlig aktivitet som jag genast tänker göra till en vana. I en stad där vinet dessutom är billigare än en vettig cappucino vore det ju korkat att göra annat. (Påminner förövrigt om 1700-talet när det i princip var säkrare att dricka alkohol än vattnet för att det senare var smutsigt. Ungefär så jag resonerar så fort jag är nånstans utanför Stockholms tullar.) För övrigt gick jag därifrån med ett visitkort från en pilot av private jets som tyckte att mitt hår var vackert.

Vidare traktering intogs när jag hämtat upp min trogna vän från jobbet, denna gång på St Johns som har utmärkt barmeny utan att man blir rånad. Jordärtskockssoppa med sniglar för sju pund, läs och lär Stockholm. Sällskapen runt omkring bjöd även på lite tittgodis, jag uppskattar när bra mat kan kombineras med lagom skäggbeprydda män. Sen blev det nattbussen hem och där är det ingen mannamån, lika för alla, silverrävar och andra får snällt sitta och skumpa upp till Hackney i londonnatten. Men vad gör det när man har sniglar i magen och kärlek i hjärtat.