jag, och snart tre miljoner människor med mig, har skrattat så luften tagit slut till bebisen som trashar las palmas. det är obeskrivligt roligt. ännu roligare blir det om man börjar se sig om på tunnelbanan, i parken eller på andra ställen där det finns barn drällandes. de är likadana allihop!
de beter sig som om de vore helt knall, hela tiden. finns det nåt som liknar grisfest på kanarieholmarna så mycket som fruktstunden på dagis? knappast.
nåt annat som drar åt både komik och fyllereferenser är intellectual british english. jag hamnar på författarkväll med jenny dinski, brittisk författarinna i 60-års åldern som skrivit rese-essäer, recensioner i the observer och nu en historisk roman. lokalen är så sprängfylld av kulturkvinnor, förlåt, qvinnor att östrogenet flödar och vallningarna är ett faktum, även på mig, 26 år gammal.
författarinnan uttalar ord som actually, absence och horror så extremly poshy och med helt rätt nonchalans att även hon, likt bahamas-bebisen, låter som hon är rätt på snusen. det här är inget jag klagar på, jag skulle snarare kalla det själva behållningen av kvällen. ett event som förövrigt anordnats av dn's bokcirkel (mmm smaka på det ordet) och som envisas med att ackompaniera det hele med ett bildspel av människor i olika åldrar bekvämt ligger och läser i olika miljöer där det är allmänt ljust och fräscht. på repeat. obegripligt.
nåt annat som för mig länge varit obegripligt och närmast outhärldligt är medelålders kvinnors behov av att nicka igenkännande och humma, ja, jovisst, aaah precis, när de hör något som de gillar från scen. nåt slags bevis på att de faktiskt hänger med, att de faktiskt förstår english och minsann är lite intellectual de med. städse dessa nickar, gärna riktat mot en bänkgranne som snabbt är med på noterna och nickar med.
väl framme vid paneldebatten, när alla på scenen med svenskt ursprung gjort bort sig med sitt försök till brittisk engelska, finns det inte mycket kvar att hurra för. det sista jag tänker innan jag smyger ut för tidigt är - vid gud, låt mig aldrig bli en sån där igenkännings-nickande kulturqvinna i majong som är med i en bokcirkel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar