bara en enda ros...

...på ett evigt klänge, så är livet trist, varar länge. ty underbart är kort, alldeles för kort.

jag tänker på den komersiella högtid som stundar och om jag någonsin varit lycklig just på denna dag. jo, jag förlorar mig i dåtiden en stund och minns två lyckade år där män av samma namn gjort den 14 februari värd att levas. men då var då och nu är nu och jag tar mig istället till alla brustna hjärtans dag med finsk tango i kungsträdgården som den diagnostiserade drama queen jag är.

hur skulle man någonsin kunna motstå ett evenemang med taglinen:
"älska, lid och glöm"