new york är precis som jag kommer ihåg det, precis som vilket förhållande som helst. jag vaknar upp nykär som aldrig förr, vill strypa min älskade innan cocktail-hour men vid läggdags somnar vi som vänner iallafall.
dagen började utmärkt. sol, cappucino, avocadotoast på café gitane. läser new york magazine, moby går förbi, just another morning. promenerar mina gamla gator, hittar ett par byxor, dricker två liter vatten - luftfuktigheten är omåttlig. sen första bumpen på vägen. mail från hotellägarinnan jag skulle intervjua, hon är i sverige, intervjun inställd. jaja, det är ingen ko på isen, vi får ta igen en annan gång. promenerar vidare. god lunch, sen, nästa bump. meddelande från kompisen jag bor hos, eh tänkte du stanna hela veckan jag hade typ planerat annat. jaha, utslängd. lite huvudvärk, funderar på plan b.
kommer till mötet för dagen på stora stygga reklambyrån. får vänta. okej. får träffa en annan person en chefen. okej. får vänta lite till. halv-okej. chefen kommer ut och ställer in. inte okej. det blir en ny chans på måndag. okej då.
så hemlös, arbetslös, jetlaggad och lite i svettning lommar jag mot tunnelbanan. gatorna som sjöng imorse skär i öronen. känner igen den överkörda känslan så väl från förra gången vi var ihop, staden och jag. jag kunde hata den som ingen annan. det krävs inte många timmar här för att allt ska bli blues and beyond. men jag åker till kompisens lägenhet där jag ännu har asyl, bokar ett stiligt hotellrum för de resterande nätterna och tvättar bort fingret som staden gett mig idag.
imorrn är jag nog kär igen, jag tror bara vi måste prata ut över en frozen margherita.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar