trotsåldern - den eviga

lagar och regler har en besynnerlig inverkan på mig. jag får instinktiv lsut att trotsa. saker som förut inte varit särskillt intressanta, spännande, lockande blir helt oplötsligt oemotståndliga när de begränsas med ett förbud. jag tror att jag har karaktär men nej, så är inte fallet. frestelser, ni har inget för att gömma er, jag kommer hitta er och äta upp er levande.

ett exempel på detta, i helgen bestämde jag mig för att ta en paus från sockret i mitt liv. jag ville liksom känna att jag var herre över mitt begär. så, jag startar upp veckan med att handla en massa bra mat och substitut för det vita giftet. igår var det tisdag och jag gav upp. aldrig har väl min egenrostade müslii med russin smakat så bra i yoghurten. dom frysta hallonen låg kvar i frysen och var frysta. utfrysta.
sen kom kvällen och det blev restaurangbesök och såg inte det där brödet alldeles fantastiskt gott ut med det där vispade smöret och var inte hasselnötsglass en himla bra idé till dessert. så går det. så fort jag ens ger mig själv en liten, obetydlig rekommendation så lägger jag i sexan åt andra hållet. full sula mot det förbjudna. och det här vet jag ju om mig själv. jag har ju provat några gånger nu, så varför varför provar jag igen och tror att jag gått igenom nånslags metamorfors bara sådär?
för att jag vill. inte jävlas med mig själv utan jag vill tro på mig själv som en karaktärsfast, laglydlig medborgare. men, jag vet det, ni tänker det.

så är det inte. leve trotsåldern.