söndag 21 februari 2010

dags att bunkra konserver


en dag som börjar med att man ser ut som ronja rövardotter som sovit under en gran kan bara arta sig på ett sätt. nu, sex timmar efter att jag lämnat hemmet är jag åter inom mina trygga väggar. under en stillsam promenad ringer en insnöad vän från bagarmossen, hennes dotter är lika insöad hos mormor i rönninge och kaoset är ett faktum. jag och fyrhjulsdriften rycker ut. på vägen gör jag min snabbaste IKEA-tur någonsin, greppar ett efterlängtat zestjärn och några nya köksredskap i trä, dom gamla har svante ätit upp. styr sedan ut mot salem och räddar dom som räddas kan. so far so good, men efter en missad avfart krånglar vi oss igenom hamamrbyhöjden, kärrtorp, björkhagen och väjar för ersättningsbussar och desperata bilister med skyfflar och borstar. till slut når vi bagis, jag får löfte om en stor gentjänst och på hemvägen hittar jag till nynäsvägen och är hemma på ett kick.

längs hela min resa har väderkaoset varit ett faktum på radion och jag tänker på det jag hörde från en vän härom dagen. hennes arbetskompis kommer från dalarna och tyckte liksom att hallå, det här är väl ingenting, det är ju bara vinter. nej, det är ju faktiskt inte första gången det snöar i sverige och på nåt sätt har ju dom norra delarna av landet klarat det här förr om åren. så vi kanske ska ta och lära oss nåt från dom som bor norr om odenplan, dom kanske har några tips för att samhället inte ska paralyseras av väderleken. nyheterna på radion idag rapporterade till och med om att sl rekommenderar de som kan att vara hemma från jobbet imorgon. jaha, dags att börja bunkra konserver, snart kommer varenda ica-kassörska stänga av klockan och somna om, det går ju ändå inte att transportera sig med sl, dom har ju sagt det själva.

äntligen innanför dörren tycker jag att jag är värd en krämig pasta framför en rom-com och lite godis på det men eftersom jag hellre äter upp min egen fot än lämnar hemmet en gång till idag så blir det rester och en bok istället. känns på ett sätt lite synd att jag redan är en sån som jobbar hemifrån, känslan av att skolka lite kommer liksom inte infinna sig för mig imorrn.
typiskt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar