en gång är ingen gång

två gånger är en vana.

ranelid - är det en flicka? (verkar vara allt han tänker på)
jag - nej en kille.
ranelid - ja det är kalle också (ja jag vet det vid det här laget)
jag - det här är svante. (svante är iskall, rör inte en min)
ranelid - en dvärgpincher
jag - nej en lagotto.
ranelid - nej kalle är en dvärgpincher. (oj förlåt, såklart vi pratade om din hund)
jag - jaha.
ranelid - ser du kalle, han var snäll. (ja va fan hade du väntat dig)
jag - ja han är så snäll.

sen skiljs vi åt i hörnet bastugatan/monteliusvägen. jag utelämnar informationen att svante nonchalat ligger med en sparris i munnen hemma ses vi sågs sist. det sista den mannen behöver är ett större huvud tänker jag.

återigen en välförtjänt avbetalning på min dyrgrip.