det är en regnig söndag och jag ser "kyss mig" och jag gråter. för att det är vackert, för att det är kärlek, för att kärlek är svårt och nästan alltid slutar med att man sårar nån. jag läser en intervju med en av huvudrollskvinnorna som säger att motsättningen, konflikten i hennes karaktär lika gärna skulle kunna handla om att hon var israel och hennes kärlek palestinier. de råkar vara två kvinnor, de bara händer.
i lördags såg jag så många bevis på att kärleken bara händer, oavsett vad konventionerna säger. prideparaden var en injektion av adrenalin och endorfiner, att dansa framför QX-ekipaget i höga klackar i ömsom regn och ömsom sol i fyra timmar var bland det bästa jag gjort. kanske för att min terapeut en gång sa att jag är narcissist, kanske för att det finns en berusande gemenskap i att leva sitt liv lite utanför boxen. måndagmorgon på hornsgatan och stockholm känns plötsligt berövad på all färg. men på min balkong vajar regnbågsflaggan som i lördags var min klänning.
nästa år åker den på igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar