innan man kan simma måste man ha armpuffar för att kunna flyta. mina armpuffar heter vivienne och westwood just nu. såg en dokumentär om henne i söndags och har inte kunna sluta tänka på det rödhåriga vidunder som är 70 bast och cyklar fram och tillbaka över london för att ta sånglektioner och tar med sig kakor till dj'n som presenterar musik till visningen.
hon pratar och klipper i tygerna och bläddrar upp målningar hon gillar. hon har en oblyg fnissighet över t-shirtar hon gjort som blivit storsäljare. hon är en 20 årig punkare med en grand ladys eftertänksamhet och pondus. hon säger åt sin man att gå ut ur rummet. hon får modellerna att stödja regnskogsprojekt innan de entrar catwalken. hon vill ha det rörigt och hon vill inte nöja sig med en nästan bra låt när hon vet att den perfekta finns.
hälften av dokumentären tror jag att hon är på låtsas. men hon finns. i allra högsta grad. med sina klänningar och sina tankar. med sin vilja att förändra och sin lekfullhet att det ändå bara är kläder, have a little fun with it.
nu har jag ju i stort sätt berättat allt som händer så då kan ni ju strunta i att se filmen egentligen. fast se den ändå. bara för att det är hon. och så att ni kan påminna mig om 45 år hur jag ville bli.
ps. har man en mössa som det står chaos på har man ryggen rätt fri. ska skaffa en sån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar