tiden går snabbare än mina tankar och jag försöker desperat hänga med.
gelegodis blir till kolor, blogginlägg till debatt och idéer till produkter. samtidigt svassar jag runt på sardin som aldrig förr och jag tycker om det. mycket.
jag har märkt att jag får försvara det i tid och otid, om man inte äger krogen själv får man ofta förklara varför man jobbar där. är det så skralt i kassan? hittade du inget annat? har du inget som helst socialt liv människa? jo men det är ju det jag har! nu mer än nånsin.
staben på tapasbaren är en brokig skara människor som av olika anledningar hamnat där, mest för att det är ett härligt ställe. några pluggar, andra har bytt liv och själv är jag framförallt där för att jag tycker om service. hemma vid mitt eget bord eller på lokal, jag gillar att se till att folk har det bra. smakar det bra? önskar ni nåt mer? visst är tortillian med chevré helt gudomlig?! det är tempo, det är folk, det är en studie i mänsklighet utan dess like och det är en fantastisk kontrast mot de här tangenterna jag knapprar på dagarna i ända.
så sluta tyck synd om mig, var glad för min skull istället och kom och slå er ner. jag lovar att det märks att jag gillar vad jag gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar