till skillnad från vår svenske monark har jag vett att be om ursäkt när jag har gjort fel. som en cocker spaniel lägger jag med här med på rygg och erkänner. igår skulle jag fira min bästa väns födelsedag i efterskott och kvällen blev ett fiasko.
planen var klassisk, dinner and a movie. jag har googlat upp aktuella filmer och föreslagit en guldpalmsvinnare med brad pitt och sean penn, idependent och hollywood i ett kan inte bli fel tänker jag. vi börjar kvällen på babylon, solen skiner och vi får ett bord, so far so good. när jag storstilat ska dra fram mitt kontokort, som inte har någon som helst färg av ädelmetall, och stå för fiolerna går det inte igenom. this was a test and you just failed. födelsedagsbarnet får pynta. vi går vidare, jag lyckas hämta hem några poäng när jag kan ekipera min vän med favoitsnackset lantchips på ica och vi styr mot biografen. jag ska återigen svepa kortet, 200 spänn måste det ju ändå finnas skrattar jag nervöst. fail nummer två. födelsedagsbanet för pynta igen.
håhåjaja va jag är tokig skojar vi när vi sätter oss tillrätta på raden med extra benutrymme, ingen av oss är över 160 men fint ska det va. vi njuter trailers och lantchips, snart ska det börja. det börjar mysitiskt med viskande voiceover och naturbilder, aah konstnärlig entré tänker vi. vi är i en vacker 50-tals miljö i amerikat, någon får telegram, någon har gått bort. ljudlös sorg. naturbilderna fortsätter. klipp till sean penn i överdesignad futuristisk stad, på arkitektkontor, glashissar och ritningar. den viskande voiceovern fortsätter. naturbilder. efter 45 minuter börjar vi tveksamt snegla på varandra och tycker att det konstnärliga intron börjar spåra ut. vi har hamnat i en hybrid av mitt i naturen, "ett barn blir till" och en intravenös upplevelse av extacy. jag muttrar nåt som falsk marknadsföring men när det kommer in 3D animerade dinosaurier i bild checkar jag ut. jag har fått två glas vin till middagen och somnar som en griskulting till bilderna av ett vulkanutbrott i slow motion.
när klockan slagit 23 och eländet inte är slut sparkar födelsedagsbarnet på mig och vi går ut. nyvaken stapplar jag hem genom bofils båge i svullna fötter som skaver i klackskorna. jag tittar på studenterna som sitter på gräsmattan med burköl och tänker att de har nog haft en trevligare kväll än vad jag lyckades bjuda min vän.
förlåt min kära, nästa gång får du ett presentkort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar