midsommar har varit en succé förutom mediebevakningen inför storhelgen som havererat fullständigt. hela veckan som gått har löpsedlarna varnat för två saker, spöregn och trafikkaos men jag kan vittna om att ingetdera har inträffat där jag befunnit mig.
vi går upp tidigt fredagsmorgon för att komma ut på vägarna i god tid innan det förväntade kaoset skulle inträffa. väl söder om halmstad när vi har en halvtimme kvar har vi ännu inte mött något kaos. vi har däremot mött en dam som tog tillfället i akt att nyttja yttrandefriheten när hon vid en stoppskylt kliver ur bilen och knackar på min ruta. "detta är ingen leksak, du vet att du sitter i ett mordvapen" säger hon på bred halländska. jag har ca fem minuter tidigare gjort en aning snäv omkörning av en motorcykel som hytter med näven och sedan kör om mig igen. vi åker en liten bit, mc'n kör framför mig på avfarten som leder till stoppskylten. där står en bil. mc-gubben och föraren pratar med varandra var på damen kliver ut och kommer fram till mig. högst besynnerligt tycker jag, varför ska hon gå ut och läxa upp mig, har gubben inte mål i mun själv, varför skickar han en kurir?
hon informerar mig alltså att jag sitter och kör ett mordvapen, en ordval som jag kan tycka är lite att ta i men hon handlar ju uppenbarligen i nånslags affekt. jag ber om ursäkt för min omkörning, medger att den var en aning snäv men låt oss nu gå vidare i livet, vända blad för att citera vår store monark, låt oss köra vidare. damen är inte klar, hon upprepar ordet mordvapen några gånger och avslutar med punchlinen "har du verkligen körkort". där nånstans tappar jag tålamodet, småfräser tillbaks "ja det är väl klart att jag har" vevar upp rutan och viftar framför mig i en gest som betyder we shall overcome, kör nu snälla damen. vid det här laget har jag ju insett att paret är i maskopi, kanske till och med ett äktenskap och det är kankse gulligt att hon vill försvara sin make men nu är det midsommar och en timme bort hägrar en kall öl, jag vill dra vidare.
förövrigt, att jag har körtkort är sant, sen att jag inte har nåt på fickan, det är en annan historia som jag kan berätta i ett separat inlägg. summan av helgen är iallafall att det var underbart att känna gräs under fötterna och se kor, kalvar och annat fyrbent trivas i naturen och imorse infann sig lagom lugnet i gungstolen när det var dags att styra hem igen. men trafikkaoset uteblev även på hemvägen, det var full sula rakt in genom tullarna vid hornstull, ett utmärkt avslut på en utmärkt helg.
tack bobby.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar