"det är vad folk vill ha". inget gör mig så förbryllad som den frasen. vem är folk? och när har de sagt precis vad de vill ha?satt i möte härom veckan, en mattidning och dess bilder kom på tal, vissa av dem såg med mina mått mätt inte alls särskillt aptitliga ut. jag fick höra att jag var en ung stockholmssnobb, att alla inte var som jag, "det här är vad folk vill ha".
i fredags var jag på parkteatern. skulle se sommarens main act med en kompis, vi tog med oss en flaska rosé. vinet var rätt surt men va fan, vi skulle ju få gratis underhållning. musikalisk komedi utlovades det i vitabergsparken. problemet var att pjäsen varken var särskillt musikalisk eller komisk. i en timme snubblades det, slogs sönder möbler och överspelades så mimiken kunde nått publik i tantolunden på andra sidan södermalm. plötsligt smakade vinet inte alls speciellt illa, inte jämfört med eftersmaken från det som hände på scenen. min vän, som har lite insikt bakom kulisserna på teatern som står för parkteatern, kunde tänka sig hur resonemanget gått när pjäsen skulle sättas upp. "det här är vad folk vill ha".
men vem är nöjd? skådespelarna? regissören? publiken? knappast. oavsett media, är det ändå inte nånstans kulturens uppgift att driva utveckligen lite lite bara lite framåt? annars kommer ju "folk vilja ha" samma sak hela tiden.
och blir inte det lite tjatigt ändå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar