jag läser i filter om den blomstrande branschen föredragshållare. många är de, anlitade är de och cashar in gör de, med besked. jag tänker på min tidigare fundering om träningen är vår nya religion, här tror jag vi har en annan gren. åker man inte på träningsläger för tio papp och underkastar sig den heliga pt'n så sätter man sig i aulan och lyssar på föredrag.
det finns olika typer av predikanter, men de flesta har samma budskap, yes we can! de ska inspirera, underhålla och ingjuta lite hopp i var mans förvirrade i-lands hjärta. du ska tro på dig själv, du kan om du vill, titta såhär gjorde jag och hjälp va fel det blev men sagan slutade lyckligt iallafall, tada!
nu är ju filter ingen underhållningsblaska och tack gud, i vilken skepnad man nu väljer, för det. artikeln är en granskning om alla talare verkligen har sanningen på sin sida när de pratar för 60'000 i timmen. det visar sig att det är en hel del luddiga påståenden och framför allt är de egna erfarenheterna ofta kryddade en och två gånger. jag försvara inte det här oproffesionella beteendet men om jag återkommer till min tanke att de här sammankomsterna har ersatt högmässan så kan jag ändå förstå varför. vi går inte till kyrkan för att få koll på läget, att få veta sanningen, ville vi det slog vi på nyheterna. vi går dit för att vi vill ha tro, hopp och kärlek plus moms och jag frågar mig bara, exakt hur källkritiskt läser vi bibeln?
jag tror vi måste servera vår predikan med extra allt till vår mediamätta, mikrostressade publik. oavsett om det handlar om en man i sandaler för 2000 år sen eller en 25-årig göteborska med chanelörhängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar