det är mycket som faller i glömska nuförtiden. kommer hem med vittvättmedel när det var slut på kulör, byter jacka och står sen utan nycklar, tog jag verkligen en chokladbit efter maten, nej jag tror inte det, bäst att ta en för säkerhets skull.
andra saker glöms inte bort i första taget. vissa saker broderar sig fast i minnet och gör sig påminda i tid och otid. jag talar om barndomen. jag talar om vad ens föräldrar gjorde mot en i barndomen, sånt som jag aldrig skulle få för mig att göra mot mina egna barn. jag gör en topp tre.
3. gnolar med i reklamjinglar på morgonen innan man fått i sig nånting att stäva blodsockerfallet under natten. vid ett tillfälle var jag så nyvaken och ocensurerad att jag sa rakt ut vad jag tänkte till min gnolande mamma, "a men håll käften". jag bad om ursäkt för mina hårda ord, sen följde en harang från mor hur bra det är att visa sina känslor och släppa ut aggresionerna. då höll jag på att säga det igen.
2. man är bortbjuden med föräldrarna på middag, man är typ sju år, man är hungrig. det här med drink före maten är nåt nödvändigt ont som vuxna håller på med, kom igen, fram med käket. på drinkbordet står i bästa fall nån form av snacks, haleluljah, räddningen är nära. när jordnötterna börjat åka in i munnen är det svårt att sluta, handen går mekaniskt tillbaka till skålen, undra på det, det är ju tydligen svält på gång, bäst att lägga in. då kommer det, du ser hur föräldrarna har fått span på dig, nu är det kört, nu kommer det. med ett fixerat, psykotiskt leende, utan att röra en min väser de fram mellan tänderna, tar du en nötjävel till så blir det inget bjönes magasin på en vecka. handen rycks blixtsnabbt tillbaks och läggs i fickan tills det äntligen blir dags för mat.
1. skämsigast av allt. du är i kollektivtrafiken med din mor. du står i godan ro i egna tankar, intet ont anande om vad som snart ska drabba dig. plötsligt har hon fått span, lejonmamman ser smuts och måste absolut i denna stund omedelbart tvätta bort. då kommer den fram, tummen. hon väter noggrant fingret några gånger med tungan, inte omöjligt att en salivsträng hänger med från munnen när tummen nu i slow motion kommer seglande mot din kind. hon tar ett fast grepp om hakan med den andra handen så du inte ska komma undan. du ser i ögonvrån hur resten av ekipaget runt omkring drar efter andan, hon tänker göra det. tummen kommer farande och där, på kinden, gnugg gnugg gnugg gnugg gnugg, mammas saliv i halva ansiktet, förnedringen är total. lejonhonan är nöjd och åker vidare som om inget hade hänt. kvar står du med ett rött gnuggmärke på kinden och din värdighet utspridd över hela golvet.
jag har ingen avkomma än men till dess kan jag lova att jag aldrig skulle utöva något av ovanstående på min hund. hedersord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar