mitt förflutna hann ikapp mig igår iform av en gammal lärare från forsbergs. hon hoppade på mig på rival när jag satt i möte med miss c, hon hade sett mig i tidningen och den första kommentaren var att hon har en likadan hund. typiskt hundägare.
hon höll fortfarande lektioner på forsbergs och frågade direkt om hon fick bjuda mig på lunch om jag hade lust att komma och träffa hennes copyelever. som ett gott exempel på hur det kan gå sen. när man kommit ut på andra sidan. hjälp.
jag tackade naturligtvis ja, en timme när jag får prata om mig själv inför en klass uppmärksamma elever, any day honey! och nu kan jag välja att attackera den här chansen på två sätt. bli skraj, tvivla på vad jag nånsin skulle kunna tillföra till dom här stackarna förutom ångest för att de lagt ner 200 papp på en utbildning när det kan gå så illa efteråt. ELLER så kan jag se det som min testpublik för mina, i framtiden, berömda inspirationsföredrag om kreativitet och gränslöst tänkande. jag ska få dom så rakryggade och på tå att dom bönar och ber ledningen om att jag ska komma tillbaka, vara handledare, vara mentor till dom allihop, sprida ljus och vår och hopp att den här branschen kanske inte alls är död och förutsägbar trots allt?
viva maria, inled oss i frestelse och fräls oss aldrig aldrig ifrån ondo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar