ännu ett förlorat lamm har hittat hem. och ja, jag är glad för hennes skull, han är är inte god nog för henne, det är dom aldrig, men han han kan få chansen att jobba på det. så är jag tillbaka i en alltför välkänd roll som är lika obekväm som alltid: hänga med det nyförälskade paret. dom vill bara hålla hand, jag måste hålla låda. cirkusmaria kommer fram, eh hörrni, hörde ni det där bla bla bla. man skulle lika gärna kunna prata med en vägg, dom rosiga, fnissiga, nyfunna tu sitter bara med varsitt fånigt flin och hör inte ett ord av vad jag säger. gör dom det så bryr de sig iallafall inte. dom har ju varann. dom har ju sina nya inside-jokes, sitt överseende och pidestaltänkande.
bitter, jag? nej men inte då, jag bara poängterar hur det är att agera det högst överflödiga femte hjulet som absolut inte tillför någonting. man drar sina bästa stories, vassaste immitationer, bjuder på lunchen, skrattar åt deras skämt, går ner i brygga - helt för döva öron.
så är den, kärleken. döv och blind och korkad.
Haha, know the feeling, man vill vara glad för sin väns skull, men ack vad man blir tokig ibland :) Hurdan är han då? Vad sysslar han med? Är han trevlig? Värsta är när killen inte märker av att man som vän ens existerar utan bara ser ens kompis.
SvaraRaderaTrevlig blogg för övrigt! Precis hittat hit, du skriver fint!
han är bra. det är det som är problemet, jag gillar honom.
SvaraRaderakul att du hittat hit, tack!