återigen en lyckad kväll i köket i vasastan. i sällskap av sex matglada killar på gott humör höll jag hov och guidade fram till en tre-rätters som efter mycket möda och stort besvär stod på bordet. det bjöds grillad sparris med parmesan, parma-lindad torskrygg och den ständiga favoriten chokladfondant med citrussallad. senaste matkvällen gav en ny insikt, vill du se om någon är karl för sin hatt, eller vad det heter, ställ honom vid spisen. rollerna utkristalliseras snabbt, vem som tar kommando, vem som ser det som en tävling, vem som darrar på manchetten. gänget igår var genomgående hausefria och gav plats för både improvisation och självdistans. kan det vara en generationsfråga?
idag fortsätter det handgripliga matlagandet. snittar och champagne ska dukas upp för en begravning, that's the way to go om du frågar mig. jag är för allt annat än svart klädkod och smörgåstårta, fira livet istället, det är det som finns kvar.
jag höjer mitt glas för livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar