jag vet att jag egentligen borde skriva om gastronomiska utsvävningar, upptäckter och upplevelser här i malmö. men eftersom min matförgiftning hänger sig kvar som ett askmoln över mig har jag ingen lust att tänka, prata, skriva för mycket om mat överhuvudtaget. problematiskt med tanke på mitt jobb kan man tycka.
jag tänker istället på andra saker. jag tänker på människor och relationer. jag är här nere och besöker en god vän. vi har känt varann i snart tio år och har under dessa bott mer ifrån varann än inom samma riktnummer. men vi är också den sortens vänner som plockar upp där vi var, eller snarare där vi är. vi behöver inga långa utläggningar om vad som hänt det senaste halvåret, vi pratar om livet, och det pågår ju hela tiden. vi är lika på många sätt, olika på många sätt men hon har en egenskap som slår de flesta, hon tar fram det bästa ur mig. hon gör mig till en bra, glad, positiv, inspirerad och kreativ människa och när jag tänker efter, är det inte det vill alla nånstans går runt och letar efter?
den rätta projektorn.
en människa som projicerar din film i rätt färg. som tar fram det ljusa och skuggar bort det mörka. som gör manuset rättvisa och som fångar upp komedin mitt i tragedin. när man träffar en sån människa ska man inte släppa.
bara så du vet, jag släpper aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar