Det är skillnad på Mitt i naturen och Into the wild.

Det finns nånting underbart med att ligga på stranden och höra vågornas brus samtidigt som små thailändska händer masserar dig med så mycket kokosolja att du luktar som en hel miss hawaiian tropic-final. Det finns också nåt fantastiskt obekvämt med den situationen. Flickebarnet som sitter på min rygg är fast i hullet som ett paket okokta glasnudlar, själv känner jag mig som en uthälld pad tai gai från igår där alla godsakerna är utplockade. Jag ligger där på mage när hon knådar in baksidan av mina vintervita lår som en bättre surdeg från Södermans höjder. Jag känner instinktivt att en varningsskylt i stil med de som finns i parkerna hemma hade varit på sin plats där nånstans vid rumpan; "vinterunderhålles ej". Inte för att jag behärskar mycket av det inhemska språket men när det gäller fniss och cynism om mina bleka kroppsdelar behövs ingen reseparlör, jag fattar handlingen i kommentarerna massöserna emellan. Det är alltid minst en katoy (katoy i plural, katoys, katoyor?) i personalen också, och lika perfekt som deras hy är, lika sylvassa är replikerna - because they can.

Efter en halvtimme vänder thailändskan på mig och lägger ut ena benet åt sidan. Nej, jag hann inte vaxa innan jag lämnade Stockholm, inte visste jag att allt kvinnfolk skulle "titta till det" före jul, jag fick ingen tid på salongen. Och nej, jag kan inte göra det själv, resultatet brukar likna en höna som plockats en PRAO-elev från Samhall. Inte så att jag är emot all naturlig kroppsbegåring hos kvinnor men massösens uttryck liknar nån som hade väntat sig Mitt i naturen och istället hamnat framför Into the wild. Jag väljer att blunda, jag försöker tänka på nåt annat men det är förstås lönlöst, jag ligger bara och väntar på att skiten ska va över. När tiden är ute känns det nästan som ett rån att betala, det är ju jag som just livnärt hela roliga timmen för damerna på stranden, dessutom är jag säkerligen mer spänd nu än när jag kom till madrassen. Mina skinkor är så ihopknipna av obekvämlighet att jag trippar därifrån och det är inte förrän i duschen på mitthotellrum bakom lås och bom de återgår till utgångsläget.

Jag andas ut och gläds åt att jag bor i ett land där snudd på all aktivitet sker under täcket med lampan släkt halva tiden av året.