så hur hämtar jag hem det här? kom prinsen på den vita springaren och tog tillbaka mig, med ett fett avgångsvederlag under armen? nej, inte riktigt, men jag har börjat tro på annat än prinsar och pengar.
jag har alltid avundats de med en stark tro. jag har ofta önskat mig ett eget radband, mantra, ett eget rum att gå in i där det finns tillit till att någon annan har tänkt ut en mening, någonting som är större än mig själv. i brist på gestalt eller namngiven lära har jag försökt hitta min egen mening, ödet, slumpen, vad han/hon/det nu ska kallas. nu har den, meningen alltså, återigen visat sin nuna.
jag var i förra veckan på en workshop i ämnet ledarskap. kortfattat gicks det igenom fyra faser som man själv eller en organisation kan befinna sig i. jag hamnade glasklart i förvirringsfasen där man är på väg till nya insikter men har inte riktigt formulerad exakt vad för sig själv än. det tillståndet var tydligen bara att gratulera till, grattis du är förvirrad, nu kan vad som helst hända, bara att luta sig tillbaka.
dagen efter fick jag ett väldigt spännande samtal om nytt uppdrag till våren, fortsättning följer men jag kan avslöja att det är för mig ny och onertrampad mark som leder i precis rätt riktning.
två dagar senare står jag på fest och slår mig i slang med en okänd man. samtalet leds direkt in på att jag längtar efter sysselsättning med en mening större än mig själv, att jag googlat volontärjobb på barnhem i guatemala och ställt mig i kö för stadsmissionens nästa introduktionskurs. han hugger direkt, undrar om jag kan tänka mig att istället göra något för barn i det här landet, sådana med en allvarlig sjukdom som behöver något att se fram emot. jag står och pratar med generalsekreteraren för organisationen min stora dag och jag låter mig huggas. i januari ska vi ses och snacka om min pro bono-verksamhet.
så jag lutar mig tillbaka. jag kommer att luta mig tillbaka i en hel vecka på varmare ort inom kort. och jag ska inte uppleva ett skit, inte något som står i guideböckerna iallafall, jag tänkte besöka mina inre sevärdheter och ta kort på det som är värt att minnas. resten av det jag hittar där inne, gamla ruiner och utnötta tankar tänkte jag begrava i den thailänska sanden.
för ett nytt 2012.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar