jag har ätit den största bräserade bringan jag någonsin sett på svartengrens. med hem fick vi doggy bag i form av en svan. eller anka, det rådde delade meningar om den saken. det var mycket vällagat och gott även om den rökta smaken tog över en aning.
jag har varit i en mycket intressant diskussion om varför i stort sätt alla kvinnliga ledare på högt uppsatta positioner måste bete sig som män, allmänt illa, med andra ord. varför måste man vara lisbeth salander och hård som en oingådd dr martens känga bara för att man ska nå toppen med bröst på kroppen? all denna pop-psykologi och dess litteratur "nice girls don't get the corner office"? det känns trist, gammeldags och skapar mest allmänt skitsnack än det skapar bra kvinnliga ledare.
jag har fått många perplexa blickar av min hund när jag om och om igen skrattat högt och gott åt the trip. för att det är så brittiskt, så småkivande och tuppande dessa två män emellan. och åt hur de på ett underbart respektlöst sätt äter på finkrog och efter den långa presentationen av maträtten framför sig bara lutar sig in mot varandra och viskar saker som "I never really liked artichokes" eller "a suggestion of selleri" när de smakat av vinet. på tiden att nån gör narr av det här vansinniga sättet att få i sig föda på.
träffat en nytt yrväder från irland att dricka champagne med. hon är en underbar blandning av den här kvinnan och den här donnan. när hon nyligen befann sig på en date med vad som visade sig vara en gift man lägger hon lugnt ner servetten och gör sorti med orden "well, I'm not a side dish, I'm a main course".
jag har också lyssnat mycket på feist nya skiva, slängt ihop snittar för 150 personer och hittat en ny anledning till att gå till jobbet.
på återseende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar