Tillåtet trams

Efter några motigare dagar kom solen idag tillbaka med besked. Dagen började med vintagemarknad imorse, siesta mitt på dan och sen tar jag en eftermiddagspromenad med luuk och lokkos senaste podcast i öronen. Luuk sitter och spelar in från santa monica där han är på semester, han pratar om vilken usel och otacksam resenär han är eftersom han mest tycker att resa är ett nödvändigt ont. Men efter ett uppläxning av sin fru innan avfärd så jobbar han på att leva i nuet och inte stressa sönder semestern med rädslan att missa nåt.

Jag försöker ha typ samma inställning, så jag tar en underbart solig promenad runt vid kanalerna nere vid venice beach. All ursäkt för franskan men det är så jävla fint där på kanalgatorna, som ett litet kolonilottsområde, små trästugor med små små trädgårdar. Riktigt surfigt, övervintrat bohemiskt på sina ställen, det doftar rosor och gräs, eller medical marijuana som det kallas här, strictly recreational. Jag går här och lyssnar på days like this med van morrison, precis så som i introt till den här ganska tramsiga men ändå underbara filmen. Det är så corny att jag ändå måste tillåta mig det, att gå där och känna hur det skulle kännas om det var jag som bodde här, som den snygga killen gör i filmen, han som får den snygga tjejen på slutet.

Tramsigt, men alldeles alldeles underbart.