jag har länge hävdat att det går för fort att transportera sig i från en verklighet till en annan. inte just 14 timmars flygresa LA-STO med från promenaden på venice beach till vardagsrummet hos mor och far. så var det fredagkväll. och let's dance. tur att det fanns jetlag att skylla på och dra sig tillbaka. och sen fortsätter det. med dunjacka och reklamfilm på tv. med smaklösa tomater och leriga sneakers. tur att det finns podcast som den här att lyssna på och dokumentärer som den här att se. så jag kan hålla nånslags nivå. och hålla kvar känslan av att det finns nånting större, och att det finns kvar där bortom atlanten att åka tillbaka till när som helst.
för övrigt kan jag dö nöjd eftersom jag nu också ätit den godaste BLT'n någonsin i silver lake. handcut bacon, h a n d c u t.
LAX-ARN?
SvaraRadera