aj, oj, pust och fräs, det här jobbet har på fyra dagar åldrat min kropp ett par decenier. det är det här med att sitta still, inte min likör. smärtan i svanken och axlarna får mig att vilja ställa mig upp och köra YMCA en gång i kvarten men min sociala kompetens säger mig att jag borde låta bli.
jag berättar för min danslärarbekant på kaffebaren om krämporna, säger att jag helst vill byta ut stolen mot en pilatesboll. men nej, det känns lite som att be om mobbing första veckan, "har ni sett nya konsulten, hon sitter på nåt uppblåstbart, har säkert ergonomiska skor och äter typ fallfrukt också".
jag avstår.
min bordsgranne intruerar mig att att luta sitsen framåt så blir det bättre men det är en sån här stol med fler spakar än en normalbegåvad massageapparat, jag går bet, sitter krum.
förövrigt har jag märkt att det är bra att vara ifrån dem i livet man älskar mest. hunden har fått dagmatte och när jag hämtar i kvällningen är det både handtag, famntag, klapp och kyss, vi behövde en paus helt enkelt. nu sover både han och jag gott om natten, utmattade efter dagens intryck och sociala boxningsmatch, en jabb här och där och sen ducka.
det gäller att vara en riktigt slugger när man kommer i nya salongen, det vet både hunden och jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar