vissa säger att doftsinnet är det mest minnesburna sinnet vi har. kanelbulledoft är farmors kök, hyacinter hör julen till och tequila kan locka fram både det ena å andra hos folk. men jag vet inte om det stämmer på mig. eftersom musik är en nödvändig respirator för att jag ska kunna leva är det snarare mitt soundtrack som kan förflytta mig i tid och rum. det räcker med dom första takterna så är jag där jag var.
jag går med podden på shuffle och plötsligt är jag där. för tre år sen vid den här tiden var jag väldigt kär. jag lyssnade på den här och njöt av julen, tryggheten och ljuset. det höll inte.
för två år sen var jag lite kär i en pojke som hade nära relation till den här sången. jag lyssnade på repeat log för mig själv på tunnelbanan, julkomersen bekom mig inte. det blev inget.
för ett år sen var jag sådär kär igen. jag minns inte något speciellt soundtrack men eftersom det var juletid lyssnade jag med säkerhet på den här för den är fortfarande absolut nummer ett på min jullista. det blev nåt. ett tag, sen tog det slut.
nu är julen ankommande och jag har ingenting ny på repeat. kanske är det dags för ett nytt soundtrack som är bara för mig? det kankse helt enkelt är dags att bli lite kär i mig själv.
ja, så får det bli, den här ägnar jag åt mig själv.
jag tror det kan hålla länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar