en sömntablett och en flygresa senare

jag reser från 30 grader och 80% luftfuktighet till höstkrisp, det bästa jag vet.
jag tycker om allt med hösten. jag lagar mat och lyssnar på banal italiensk musik.

om våren är folköl i parken är hösten en glas rött på verandan.
om våren är allt är möjligt så är hösten det som ska hända händer.
om våren är badsäsong så är hösten förlåtande stora stickade koftor att försvinna i.
om våren är rodnande, berusad ungdom är hösten efterklok, lite tråkig men väldigt skön.

och ändå ska jag åka tillbaka till värmen och betongen. helt frivilligt. hur det blev så ska jag snart berätta. men nu doftar det bolognese i hela lägenheten och hade jag en flaska vin skulle jag njuta den alldeles själv som nån som verkligen var inne på ålderns höst.

man behöver inte vara lycklig på hösten och det är precis därför jag är det.
mer än nånsin.