Det dröjer inte längre än att jag satt mig på planet. Jag visste att den här resan, den här gången skulle bli revansch i new york, men att bli förälskad redan på plats 24 E? Livet vänder blad och jag kommer på mig själv småle sådär fånigt man bara gör på film med mycket stråkar i bakgrunden. De nya insikterna träffar mig i huvudet som en baksmälla på en söndag, turbulensen är ett faktum både innanför och utanför min kropp. Stundtals blir det så olidligt rätt att det är nära mellan skratten och gråten. Att dom fanns här. Svaren på så många frågor och sömnlösa nätter. Hur många sena telefonsamtal som detta ältats, hur många terapitimmar som det kostat, hur många antidepresenter som svalts. Och nu, livets mysterium vecklar ut sig framför mig på plats 24 E nånstans över Grönland. Det var värt väntan, det är nu jag förstår vad de pratar om, de som tror på Gud, Allah, trädkramare eller opiater. Efter en stund måste jag titta bort, jag blir blyg för underverket.
Liv Strömquist, var har du varit hela mitt liv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar