Hörde jag skål och tjoho?

Another day another pressvisning. Det var råa betonggolv, det var fokus på bra råvaror, det var tre koncept i ett, skönt att något i är bestående i en värld där till och med facebook byter grafik bara man sovit några timmar. Den trötta presentationen var också sig lik, jag har varit med om det förr and a half,  hur kommer det sig? En av ägarna till nya Hornhuset i Hornstull säger att det här projektet startade för två år sedan. Nu står han där i en färdig restaurang i tre våningar, full med folk för första gången, jag kanske är konstig, eller ja det vet vi ju, men jag skulle iallafall börja hela kalaset med ett stort TJOHO! Välkomna, jäklarns va kul att se den här lokalen full med folk för första gången, skål, känn er som hemma, hoppas ni ska trivas! Riktigt så var det inte.

Jag har bara varit med om det en gång. Presslunchen för lilla skaldjursbaren under Prinsen för några år sedan. Ägaren/krögaren som mig veterligen även driver just Prinsen och Zink tog till orda och sen tog det aldrig slut. Han berättade passionerat om vad vi hade på tallrikarna och historien om de små glasburkarna som någon nångång skulle ha till marmelad men nu fanns det ett jättelager och de var fyllda med torskquenelle och potatispuré. Till slut fick han stoppa sig själv, oj maten blir kall, här står jag och pratar, ät för guds skull. Han älskade det han gjorde och hans passion smittade. Jag minns ju historien om glasburkarna fortfarande. Men det var också den enda gången jag kan minnas lite engagemang och tjoho över en presslunch. Så till nya affärsidéer, så många som jobbar med krishantering, jag vill jobba med framgångshantering.

Jag vill starta Engagemangakademien som ska ingjuta lite skål och tjoho i alla som ska stå med mikrofon i handen framför en hop människor som faktiskt kommit för att lyssna. Jag vill påminna dem om vad de har gjort, förverkligat en dröm, byggt något från grunden, att de överhuvudtaget rott ett projekt i land, det i sig förtjänar ett tjoho. För jag fattar om man tappar bort det nånstans där i byggdammet och motgångarna, man vill antagligen inte se krogfan på en månad minst, man vill inte höra upptakten på den där låten man mixat i tre dygn i sträck en g å n g till. Men publiken har ju inte hört, inte sett, inte smakat, berätta för dem. Bli nykär i dig själv och ditt projekt. Höj ditt glas och säg tjoho. Det är din publik värd, och säkerligen du också om du bara tänker efter.