Jag tänker på det här med pressvisningar. Jag har sprungit på sådana tillställningar, främst inom matvärlden, i ett antal år nu. Trendspaningar, seminarium, mässor - företag eller branschorganisationer som vill få vår uppmärksamhet. Jag brukar få en del ris för att jag i min tur ofta slänger med sleven när det gäller de här eventen. Jag brukar ödmjukt säga att jag tycker att man har rätt att klaga om man tror att man hade gjort det bättre själv. Igår vad det samma visa.
Det var inget fel på eventet i sak, det var en vanlig pressvisningen med ett ovanligt gott slut, gris på höjden och tvären. Det var rapporter som man som vanligt får ta för var de är, i enkäter är alla svenskar ekologiska, vill lägga hela sin månadslön på närproducerat och har i princip aldrig slängt nån mat i hela sitt liv. Man kan se det som att det är kul att viljan att vara en bra människa i allafall finns, eller för vad det verkligen är, självbedrägeri. Det presenterades också olika kategorier av gris, rapsgris, guldgris, ung gris. Personligen kände jag mest för klassen "tung gris", hallå, kurvig heter det väl ändå? Sen gillade jag också mycket när Fredrik Eriksson pratade om ung gris som den han "jobbat med i flera år", jag såg mig om och undrade, men var är lille nassen då?
Det var just det jag saknade, som så många gånger förr, lite mer action. Jag vet inte vem som styrde upp det här eventet men jag skulle vilja bli tillfrågad nästa gång. Jag skulle vilja skapa event med lite mer drag under galoscherna. Om man inte vill släppa loss kultingarna på konstakademien kanske man ska chartra en buss och köra ut till en gård istället? Och vad hände med sensoriken? Alla dessa matevent jag varit på som inte doftar något. Och i de fall man får smaka på grejer, varför inte börja kalaset med det? Låta människor uppleva dagens tema med alla sinnen, smaska på nåt när de lyssnar. Och varför ska man sitta still i en och en halv timme? När till och med arrangören igår ursäktade sig för att det var en lång föreläsning, bryt upp, byt rum, gå ut i köket, dela upp oss i grupper, låt oss klappa grisar, tillaga grisar, gå in i en spilta och känna hur trångt de har det, smaka skillnaden på stressad sugga och glad galt. Då tror jag att man vill engagera sig för grisarnas bästa. Då kanske man väljer svenskt nästa gång i köttdisken även om fläskfilén från Danmark är tio spänn billigare.
Jag vill inte förstöra min affärsidé helt och sälja ut mig i detta forum men jag tror det finns en marknad. Jag tror inte att det behöver bli så mycket dyrare. Goodie-bags i alla ära, de där tygkassarna är toppen när man ska typ panta burkar men jag har redan ett tjog, får jag klappa en gris nästa gång, lära mig några styckningsknep vid en diskbänk, stänga in mig som en burhöna så kommer jag och andra med mig med större sannolikhet minnas vad som sas och sen ändra våra vanor.
Ring mig nästa gång du vill nå ut med ditt budskap på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar