Plötsligt händer det, jävla skit.

Ett alldeles utmärkt 30-års kalas med efterfest av det mer privata slaget hade precis passerat när det kommer ett sms. Inbrott på kontoret, kom och se efter om era grejer är kvar. Suck. Dator och kamera stulna. Dubbelsuck. Vad gör man, sörja? Jag minns inte ens allt som jag förlorat i den där datorn. Så jag går till en tidningsaffär, köper tre tjocka magasin och lägger mig i badet, bestämmer att det får bli en väldigt analog söndag när min digitala värld numer tillhör nån annan. Hoppas de gillar bilderna från min inflyttningsfest och de jaghade på Svante som valp. När krisen är ett faktum går jag tillbaka till mitt ursprung, lagar mat och kryper nära hunden när jag ska sova.

Måndag morgon. Jag gör som hans majonäs och vänder blad. Min brödrost börjar brinna jag kommer till ny uppdragsgivare utan dator men hej, upp med hakan! Men de nya jobbkontakterna är trevliga, det pratas snoppar, getter och ost som luktar illa, och då är det bara sånt som rör kunderna. Jag går och desperatköper en ny datamaskin på hemvägen, känns lite konstigt, ge mig det som finns inne, 11'000 jadå, här har ni, hit med doningen. Vad hände med papper och penna? Vad hände med diktafonen och sekreteraren som stenograferade? I brist därav har jag nu en sprillans ny macbook pro 13 tum som jag numer låser in på ett hemligt ställe så fort jag lämnar den ur sikte. Det finns säkert nåt jävla positivt att säga om det som hänt. Den som kommer på nåt kan höra av sig, telefonen har jag kvar iallafall.