jag laddar med spänning ner sommarprogrammet med micael dalén, har sett honom några gånger på televisionen, läst om honom några gånger i tidningen. han är en ekonomiproffessor som jag aldrig har hört prata om ekonomi. så jag lägger mig till rätta på balkongen och trycker på play.
rock 'n' roll, halleluljah!
jag blir helt slut. rappa pa pa pa pa pa hans kulspruteröst smattrar på. det är rock 'n'roll och halleluljah, det är gränslöst leverne och upprepningar upprepningar upprepingar. upprepringar. det är inte så att jag klagar, på ett plan blir jag inspirerad, han är verkligen helt utan cencur, utan gränser, utan pardon. när han nånstans en timme in i programmet lyfter frågan om han är bipolär och slutligen kommer hamna på dårhus är det inte som att jag hoppar högt av förvåning. han är rädd för att dö för det finns så mycket han ska hinna med. han har svarmålade naglar för att han vill gräva i det svarta i livet, i sitt inre.
han vill spela in låtar med marilyn manson, han ska släppa en bok som kanske ger honom sparken, han jobbar helst på nätterna, han tror att fysiska pengar kommer försvinna inom kort, han hyllar kanye west för att han vägrar nöja sig, han älskar lady gaga för att hon visar könet i sin video. och så där fortsätter det. i 90 minuter.
rock 'n' roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar