jag kräver lite glädje, jag vill se ett leende, en kämparanda som bygger på genuin passion och en inställning till att livet trots allt är vackert. jag hör på partiledartal och jag finner inget av detta. det är svårt, det är en kamp, det är dom och vi och tänk om vi bara kunde få göra såhär.
jag förstår ingenting.
jag vill ha en baptistpastors övertygelse, can I get an amen, call and respons, publiken är ni med mig, mår ni bra? det är på tok för lite rock n roll i svensk politik, var är den som öppnar talet med "jag älskar mitt jobb"? nej svårt är det, och motstånd är det och skylla ifrån sig är det. vem skriver dom här talen, vem är deras rådgivare? ett jobb som handlar om kommunikation kommunicerar inte alls. dom fångar mig inte, jag vill att livet ska bli roligare om jag röstar på dom eller dom.
att ha en publik på flera tusen och inte få folk att le, skratta, hålla med, jubla i triumf - det borde vara straffbart att ha en halvtimme med en mikrofon på en scen och vara så inåthelvete tråkig.
synden i almedalen sker inte på burmeister på nätterna, oretoriska politker, det är synd och skam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar