jag har en vän i new york som är av en utrotningshotad och sällsynt art, han är en true new yorker, born and raised i chelsea. det hände sig på tidigt 70-tal och han var en av buset på manhattan, levde rövare, taggade och ägde stan. han har sådeles en alldeles speciell coolness när det gäller sin mytomspunna stad, det ska mycket till för att han ska bli imponerad eller hoppa högt. det tar sig även i andra uttryck, sådant som andra tycker är så ball med NYC tycker han är högst irriterade.
han är också typisk på många andra sätt, 40+, grafisk designer, vägrar växa upp, kronisk insomnia, hyfsat dampig, klär sig enbart i hoodies och sneakers. den enda som fortfarande kallar honom det som står i passet, charles, är hans mamma, jag hade känt honom i flera år innan jag förstod att han inte var döpt till chaz. han är nere med det senaste men skulle hellre bli jagad av vargar än att lägga ut sin position på twitter. han var alltså den som tog mig till it-ställena först, när de verkligen var it. jag minns bland annat när vi var på la esquina en gång när det fortfarande var lite hemligt för säg fyra år sedan. vi sitter i godan ro och botaniserar ibland de 110 tequilasorterna när chaz börjar skruva oroligt på sig. han får en stor bekymmersrynka i pannan och viskar att det var väl faan va många storväxta svarta män med öronsnäcka det var här ikväll. och mycket riktigt, längst in i hörnet sitter jay z och beyonce och kuttrar, något som för de flesta skulle addera till upplevelsen där nere i den mexikanska källaren. det adderar definitivt inte till chaz upplevelse, istället fullkomlig stönar han fram oh no, is it gonna be one of those places now?! sån är han, totalt imun mot starquality, han är snarare störd över att alla dessa kladdiga celebs har tagit över HANS stad.
det finns många fler ställen han har visat mig där vi har betett oss illa, fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar