I torsdags fick jag smaka på LA's storlek och kollektivtrafik, två företeelser man helst inte ska säga i samma mening. Jag hade ett ärende i en annan del av stan, visade sig ju vara sträckan typ Sthlm-Västerås jag skulle förflytta mig. Dit fick jag skjuts, hem var en lite större utmaning. Jag skulle åka buss. Det skulle enligt google maps ta två timmar med tre byten. Allright, 704'an bring it on. Fest och främst kände jag mig lika vit på bussen som jag gjorde första dan på playan i Brasilien i februari för några år sen. Klientelet var av en sort, grabbar som i Sverige skulle heta Fimpen, Kryckan och Leffe med kniven. En man som kliver på har ett ärr från mungipan via örat och bak på den rakade skallen. en annan man i rullstol hjälps ombord och somnar rätt omedelbart i en, för hans ålder, vig, hängande position. Efter en stund stannar chauffören vid en station. Rullstolen ramlar. Mannen är okontaktbar. Någonting rinner ut på golvet. Stomipåsen spräckt.
Jag byter buss.
Efter ytterligare en timme är jag iallafall i rätt stadsdel och har bara en halvtimme kvar att gå till huset där jag bor.
Idag har jag hyrt bil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar