autopilot

när världen gråter och tv'n har rapporterat till mig hela dagen får jag plötsligt nog. jag lägger kudden vid fotändan och kryper så nära hunden jag kan. ligger i mörkret och lyssnar på andetagen när han sover. när det stora blir för stort och sorgen inte ens går att ta in går jag tillbaka till ursprunget. lagar mat och tar hand om barn. viker tvätt och städar lådor. gör sånt som inte kan gå fel, som inte kan göra någon besviken. när det är kaos i huvudet blir det ordning i hemmet, allt på sin plats, sortera, ställa till rätta. minsta motstådets lag, inga risker, inga nya recept, nu blir det pasta med tomatsås. jag gör så det räcker till alla.

somnar, vaknar och sväljer en dos hopp som ska räcka för en dag till.

har man sagt a

tittar på per från studio total när han pratade på tedx på almedalen. tack internet för att man kan uppleva allt i efterhand numer. han pratar om deras filosofi och min bild av effektsökeri vs historieberättande förändras en aning. när jag läser deras blogg och förut hört ytligt om deras case tyckte jag till en början att de var förväxta dagisbarn som mest slog på den stora trumman för att någon gett dem pinnen. men när jag får hela bilden får jag mersmak och mervärde.

han pratar om historier värda att berätta vidare. jag kopplar ihop med sociala medier gurun som jag träffade i våras och hennes ord om att det inte är dina vänner på facebook som är värdefulla, det är deras vänner du vill åt. ringarna blir genast större, effekten ökar lavinartat. men man måste få ut hela bilden, tanken bakom måste vara självklar, annars blir det i mitt tyckte bara blir en tävling om vem som har störst megafon.

per pratar om mod. som när jag såg jonas åkerlunds utställning för några år sedan, efter en timme i hans värld blir inte modigt längre att filma någon som drar en lina eller några som knullar. "titta på mig, jag vågar trycka upp en kamera i någons bak". nej, visa mig historien bakom. vem vågar visa upp var kokainet kommer ifrån, hur många barn som hamnat i kläm för droghandeln eller när sexet inte alls är frivilligt, kanske till och med inom familjen?

stör mig men för helvete berör mig.

nu tänkte vi rocka

det är tvära kast i sommarvärmen. jag lämnade den böljande rågen och odd molly-hasbeens loppisarna på österlen för att komma hem till en behagligt halvtom stad. jag tar båten till ett skrikande gröna lund för att se en gammal mellanstadiekärlek spela med sitt band. det är soligt, både i harmonierna och på taket på dansbanan som är full av folk. men i brist på chabby-chic-spetsar och broderade aforismer är det här mer uppvikta förortsjeans med strass och gladiatorsandaler.

band nr två vill vara rock'n'roll men gör enligt mig två generalfel som förvisar dem direkt till barnbuffén. mellan två låtar känner de behovet att upplysa publiken att det är nu det händer, "nu tänkte vi rocka". efter det tar de ett steg närmare kanten och uppmanar folket att sjunga med i refrängen med referensen körslaget. där satt spiken i kistan för mig och jag drar mitt nätverkande sällskap mot utgången.

väl utanför strömmar folk från ett annat evenemang om tar plats på djurgården varje tisdag på sommaren. jag och sällskapet diskuterar ulla winbladh eller nya gothem. vi enas snabbt om att sotare med lingon på winbladh är mer söndagslunch med mor och far, dessutom känner jag inkastaren på melkers nya och han om någon är rock'n'roll.

inkastaren är ledig och uteserveringen är stängd så vi hamnar inne bredvid östermalmspar som snittar nånstans mellan 70 och döden. det är draperad pistagefärgad sammet, det är blomstermotiv på menyn, det är planka av cederträ. hur fel det än är inser vi båda att det är det absolut bästa stället att ha tourettes på och kvällen blir lyckad and beyond. vi stänger stället och åker taxi genom stockholmsnatten med jordgubbsnapoleon i magen.

now that's rock'n'roll for you.

tillvaratagna effekter

sista kvällen i almedalen upptäcker vi saker som kommit bort. kameramannen upptäcker att kameran är borta. då är det svårt att vara kameraman. min kollega upptäcker att skorna är borta. hon tog av sig dem på väg hem från krogen kvällen innan, sen dess puts väck.

jag som brukar vara mästare i grenen borttappade ägodelar sitter på det minimala propellerplanet hem och går igenom pinalerna som togs med på vägen dit. av fysiska ting kan jag inte komma på något. däremot måste det finnas en rätt stor avdelning i efter almedalsveckan med annat som förlagts. en vecka när det är lätt att tappa humöret, hakan, förlora förståndet, sina åsikter och tappa tron.

på hela taget skulle jag säga att veckan gick plus minus noll för mig.

hänt i dalen, dag 2

det är lätt att glömma tid och rum när det är 500 evenemang som sker samtidigt, 40 personer som vill ge dig en flyer, en pin, en blomma, eller skäll bara du går nerför gatan. det minglas och det ska tyckas tyckas tyckas, analyseras och stå till svars. vill man ha lite underhållning på morgonkulan bläddrar man med fördel i seminarieprogrammet, ett axplock från gårdagens utbud:

supa jämnställt
ung och kåt, vilket stöd ger skolan?
är alla livmödrar lika mycket värda?
sverige och gud, behöver vi reda ut relationen?

på grund av annan arbetsbörda hade jag inte möjlighet att närvara vid något av de ovanstående. jag lovar bättring.

hänt i dalen, dag 1

började kl 10 med seminarium, statusrapport från sverige det nya matlandet. allt är svenskt.
svenskt kött har en knapp med sitt organisationsnamn som ordförande fnissigt berättar om som framgångsrik att bära i raggsammanhang. jag försvinner genast merchandisetankar, lammkött, hängmörat, råbiff - vem skulle inte vilja ha det på en t-shirt?

när landsbygdsministern talar skrattar en man bredvid mig så han gråter. varför är oklart.

tommy myllymäki får ordet och tycker att folk ska sluta snacka om att det är så dyrt med råvaror i sverige och att mat inte får kosta något. "om man står i affären och grymtar över att en kyckling kostar 29 kronor brukar jag tänka att det kostar 10 spänn att skita på centralen".

när det var sagt fanns det inte så mycket mer att säga, nu var det äntligen lunch. i nåt okaraktäristiskt drag i att vara försynt ställde jag mig sist i kön och blev därav utan. jag gick istället och hedrade det nya matlandet med en kebab på pizzeria viking.
nu på kammaren för att ladda mig själv och datorn.

klockan 16 börjar jag dricka vin. sharp.

när vildsvinet har tinat

dagarna de går och går efter varandra - en av mina favoritsånger från mamma mu när jag var liten. sant då, sant nu men det verkar också vara sant som de säger, att det går fortare med åren.

i onsdags var det premiärmiddag för sverigeturnén, tältet restes vid ekebyhovs slott på ekerö. när jag bränner ut i min toyota starlet på morgonen står solen redan högt på himlen och luften doftar sommarlov. jag levererar mitt gods och får frågan om jag kan åka och köpa kol, det ska helgrillas vildsvin och då kan det va bra med lite bränsle. jag och starlet fixar. strax efter får kocken samtalet från kuriren som ska hämta upp djuret, han får vägbeskrivning till tystberga och upplysningen att svinet är djupfryst och att han får gärna gasa lite sista biten, sju timmar senare ska det ligga på tallrik.

på vägen in till stan liftar tommy myllemäki med till restaurangakademien. han ska lämna över kockmössan till nästa bocuse d'or kandidat och vi spekulerar och skvallrar om branschen. när jag är tillbaka i finklänningen på ekebyhov vid 19-rycket får vi i sällskapet fördrink på absolut svea och äppelmust, sen följer en sexrätters som går i sommarnostalgins smakpalett. starten är ett 63-gradigt ägg med bearnaisesmaker, fru matblogg påpekar att det var väl inte mer än 61 grader ändå. hon har natruligtvis rätt. väl framme vid det nu färdiggrillade vildsvinet säger magen stopp och jag ser mig om efter närmaste hängmatta att sträcka ut i. efter kaffet med rogslagspunchen far vi tillbaka till stan.

mättade, lättade och med precis så många myggbett som på mamma mu-tiden.