It's coming on christmas, they're cutting down trees

Don't it always seem to go, that you don't know what you've got 'til it's gone.
Hunden väcker mig vid två-tiden, vid halv fyra går jag upp och skriver, kommer ändå inte kunna sova förrän det är gjort.

Jag älskade en gång en man. Jag skrev aldrig om det då, vet inte varför, kanske för att jag hela tiden visste att det en dag skulle ta slut. Jag skulle ljuga om jag påståd att jag inte tänkt på honom sen dess, men när jag sprang in i honom igår för första gången på två år kom alla känslorna på en och samma gång som han Gessle sjunger i visan.

Vi träffades på en fest, jag satt på en köksbänk och drack öl ur flaskan och i mitt undermedvetna var det nog klippt redan där. Jag crashade hans middagsdejt, vi tog en tikki-cocktail eller två, man vet aldrig så noga med de där vulkandrinkarna, och när vi till och med ätit upp frukten kunde ju kvällen bara sluta på ett sätt. En kvarglömd kofta tvingade oss att ses igen. Det skulle ju bara vara en söndagmiddag, utbyte av tillvaratagna effeker, inget mer. Nej han var ju insanely mycket äldre, nej det här skulle ju bara inte hända. Men mitt undermedvetna visste bättre. Han hade hittat något i mig, öppnat något som varit stängt rätt länge och när jag väl erkände det sparkade han in hela dörren.

Han var galet intelligent, witty och med anekdoter ingen har kunnat toppa sen dess. Vår dialog tycktes aldrig annat än en utsökt match mellan Federer och Nadal, han sa att begåvad elakhet var det bästa han visste. Han tog fram det bästa ur mig på dagen och sov nära mig på natten. Han körde mot enkelriktat i Gamla stan bara för att ge mig en kyss. Jag hijackade hans stora morgonrock och jag älskade hans vita krispiga skjortor och jag njöt alltid av att hålla hans hand när vi vände blickarna på folket i busskön på morgonen. Ja, vi har en del konvensioner emot oss, so be it, vi har något mycket större än så. Jag var så stolt över att han, han ville vara med mig, och han fick mig att känna att jag var värd det. Men verkligheten kom ikapp oss, förnuftet det obarmhärtiga, viljan att en gång bli mamma, familj och praktiskt jävla skit kom ikapp mig och jag gick därifrån. Tiden kan ha förskönat mina minnen i kanterna men jag tror inte att jag känt mig så levande, så vacker, så inspirerad och så älskad sen dess.

Och jag har inte älskat så sen dess, för det gjorde jag verkligen, mer än jag såklart förstod just då. Tre minuters kollision på Cajsa Warg påminde mig om hur mycket jag ska säga det till nästa person som lyckas sparka in min dörr. Jag väntar fortfarande på den någon och till dess får Joni Mitchell återigen säga det bättre.

It's coming on Christmas
They're cutting down trees
They're putting up reindeer
And singing songs of joy and peace
Oh I wish I had a river I could skate away on

But it don't snow here
It stays pretty green
I'm going to make a lot of money
Then I'm going to quit this crazy scene
Oh I wish I had a river I could skate away on

I wish I had a river so long
I would teach my feet to fly
I wish I had a river I could skate away on
I made my baby cry

He tried hard to help me
You know, he put me at ease
And he loved me so naughty
Made me weak in the knees
Oh, I wish I had a river I could skate away on

I'm so hard to handle
I'm selfish and I'm sad
Now I've gone and lost the best baby
That I ever had
I wish I had a river I could skate away on

Oh, I wish I had a river so long
I would teach my feet to fly
I wish I had a river
I could skate away on
I made my baby say goodbye

It's coming on Christmas
They're cutting down trees
They're putting up reindeer
And singing songs of joy and peace
I wish I had a river I could skate away o